SM slutspel i Göteborg
När det konstaterats att 1742 räckte till en finalplats, vilket man kunde göra typ två veckor innan finalen, var det mycket som skulle försöka fixas. En sak är säker, det är DYRT att resa i Sverige om man inte är ute i väldigt god tid. En flygbiljett Umeå-Göteborg tur och retur fredag-söndag skulle kosta ca 5.400 kr och då är inga flygbussar, hyrbilar, taxiresor osv. inräknade. För mig var detta inget alternativ. Jag var för sent ute för att ta cykeln och cykelkärran och cykla ner men annars hade det ju varit häftigt! =) Hur som helst så slutade det hela med att jag bestämde mig för att köra. Nu behövde jag en lugn och stabil kartläsare som kunde tänka sig att åka 210 mil på 3 dagar. Vilken galning gör något sådant???!!! Eivor såklart. Tack tack tack för att du följde med. När det gäller spelet så slutade jag tolva. Tog mig vidare från första passet där 8 spelare åkte ut. Inför det andra passet på lördagskvällen tog vi med oss poängen och för min del var det många poäng att plocka in. Inget är omöjligt men med en trevande inledning blev det svårt. Det hade behövts den där 300 serien som Erika tipsade om..... Jag slutade tolva. Nu blir det ett nytt försök att gömma bort kloten i källaren. Trevlig sommar allihopa! /Virre

Här kommer Eivors sammanfattning av helgen:
Kl. 06.15 fredag den 1 juni startade resan i Virres pappas komfortabla Volvo. Vädret var soligt och fin. Vi hade laddat med mat, musik, mycket gott humör och godis som bl.a. bestod av gamla skumtomtar.
Virre hade köpt en ny mobiltelefon med en massa finesser som skulle läras ut. Det kom en hel del underliga styrorder. Vi något tillfälle skulle jag ”stoppa in den därnere” eller ”föra spaken nedåt”.
Våra samtalsämnen var också varierade. Alltifrån piskfanetter till att en av oss hade hår som var en tova av stålull och att den andra hade kycklingskinn. Vem som hade vad kan ni nog lista ut.
Med tanke på att det inte skulle bli någon dans för en av oss denna helg började vi spana på dansorkesterbussar. I brist på bröd ni vet…. Vi fick sikte på Blenders, Leif Engvalls, Martinez samt Mats Blads. Inte dåligt.
Efter en picknicklunch i Hedesunda skulle vi tanka i Sala och då uppstod ett problem.
Hur öppnar man lilla ”dörren” till tanklocket? Det borde finnas en knapp eller något inne i bilen. Det fanns många knappar att trycka på men tillslut visade det sig att luckan helt enkelt öppnades med att ta i den.
Skumtomtarna smakade hyfsat och i och med detta kan jag konstatera att jag borde ha börjat med denna typ av godis mycket tidigare för att få i mej tillräckligt mycket konserveringsmedel.

I Västerås tappade vi väg 67 som var under ombyggnation. En kortare runda inne i villakvarteren tog oss ut på E18 men det kändes inte som vi körde rätt, för vi kunde inte se någon skylt som angav att vi skulle komma till Örebro. Kartan som Virre tagit ut från Hitta.se var inte helt lätt att följa. Efter ett antal mil stannade vi till vid en mack och den serviceinriktade mannen i tjänst upplyste om att vi var på rätt väg och att det var bara att fortsätta.
Väl framme i Göteborg (nu stod regnet som spön i backen) fanns det på kartan ingen angivelse om vi skulle ta E6 norrut eller söderut. Det resulterade i att vi valde vägen mot Oslo. Så långt som till Oslo kom vi inte innan vi ringde Virres väninna Eva som kunde vända oss på rätt köl.
Väl framme på hotellet kunde vi pusta ut sedan vi kommit på att man var tvungen att sätta ner hotellnyckeln i en liten apparat för att få ljuset på rummet att fungera.

Efter en god natts sömn och en god och närande frukost skulle vi så åka till Frölundahallen. Lätt trodde jag som studerat kartan. Vi provade många rondeller och många avfarter innan vi kom rätt.
Ä ntligen på plats och samtidigt som Cacca. Inne i hallen var det mycket folk och lite syre. Vi fick kramar av två unga, trevliga pojkar. Tony och Roger var i hetluften så det blev inte så mycket prat.
När Virre börjat sitt spel fick jag utöva mitt yrke en stund. En dam bakom hade svimmat. Hon vaknade till efter en stund men ambulans tillkallades.
Innan Virre spelat klart och man kunde konstatera att hon gått vidare var jag också i behov av ambulans.
Efteråt kunde vi äta middag och slappa en stund i en solig stad innan nästa nervpirrande omgång började. Jag försökte med att lova Virre en trisslott för varje split hon tog och hon skulle ge mej en trisslott för varje split hon ställde upp. Tävlingsmänniskor gör ju det omöjliga ibland. Nu blev det bara tre hål och den svåraste var hon två mm.ifrån att fixa.
22.10 var vi klara på hallen och blev lotsade till hotellet av Eva som skulle dela rum med oss.

Inte nog med skumtomtar. På hotellet blev det julklappsutdelning och utbytande av presenter också.
Inte undra på att jag pratade i sömnen.
Söndagmorgon startade hemresan 08.19 och den gick problemfritt ända till Sala där vi helt plötsligt tappade väg 67. Det hela löste sig med en liten extrarunda och vid Tönnebro var vi ganska hungriga. Där fick Virre agera måsskitsbortagare. Hon gjorde det med den äran. Damen som fått skiten på ryggen är säkert evigt tacksam.
Fortsättningsvis gick resan bra och vi anlände till Umeå före 21.00.
Virre hade sagt att om hon blev 8:a eller bättre skulle hon fortsätta i laget till hösten. Sorgligt att jag inte kunde heja fram henne bättre.
Nu är hennes mål att göra ett längre uppehåll. Sådär en tio år så att hennes snitt sänks till B-klassnivå. Kan detta vara vettigt??????????
Mitt mål är att bli en bättre kartläsare och diskjokey.