Historia - sida 2

Många idrotter på programmet

Under de första åren hade man allmän idrott (dvs friidrott), skidor, backlöpning, skridskoåkning, bandy, cykel och simning på programmet. En hård och hälsosam konkurrens med Umeå IF och "socitetsskidklubben" Skade inleddes. Intresset växte snabbt och skidsporten tog verklig fart sedan Skidfrämjandet 1902 förlagt sina internationella tävlingar till Umeå. Då tillkom skidbacken på Röberget (fanns kvar till 1921) som tillät 20-metershopp. Här tränades för fullt under sakkunnig ledning och flera av föreningens backhoppare tog framskjutna placeringar i tävlingar hemma och borta. Man hade tävlingsutbyte på skidor (längd och backe) med Luleå, Piteå, Sundsvall m fl orter!

Allmän idrott på K8:s ridfält

I allmän idrott (friiidrott) höll man till på K4:s ridfält bland hästtramp och grästuvor men trots det gjordes många goda resultat efter dåtidens mått. Vid den första officiella tävlingen i Umeå i allmän idrott 1902 vann idrottsmän från IFK Umeå samtliga hoppgrenar. A Hellström segrade i höjdhopp på 145 cm, B Grahn i stavhopp med 245 cm, H Turitz i längdhopp på 484 cm och Ernst Blomberg i tresteg med 1020 cm. Ett livligt tävlingsutbyte med Sundsvall inleddes och några år framåt stod striden hård i stadskam- perna mellan de båda städerna om epitetet Norrlands bästa stad i allmän idrott norr om Gävle.

En träningskväll i löpning

Följande dråpliga skildring av Ernst Blomberg från en träningskväll visar hur det kunde gå till i början av seklet: "Våra långdistansare tränade fram över K4 :s ridfält mot Tvärån och vidare samt tillbaka vid Tväråbron efter stora landsvägen fram till Normans i Ytterhiske där de hoppade från vägen till fältet. Lasarettet med sin sinnesslöavdelning var den tiden belägen på gamla platsen mitt för gamla kyrkogården väst på stan. Av våra gossar voro en del ibland oss endast klädda i kalsonger och skjorta i brist på idrottsdräkt. När de denna kväll kommo fram till Tväråbron hade de framför sig en gumma. När hon vänder sig om, vid ljudet av pojkarnas flåsande, och fick se dessa i idrottsdräkt och Valle Bjuström i kalsongerna, då tog hon Gud i hågen, drog upp den tidens långa kjol över knäna och ila undan för glatta livet, högljutt tillkännagivande att idioterna från lasarettet kommit lös. Det hör till saken att gumman höll gott undan för pojkarna. Men man förvånar sig inte över att de voro handikappade av skratt, vilket denna kväll aldrig ville taga slut, när gummans sprinterlopp demonstrerades."

Även för fotboll var intresset stort. I fotbollslaget ingick oftast friidrottarna och vid resorna till Sundsvall avslutade alltid en fotbollsmatch tävlingarna sedan den allmänna idrotten var avklarad - tala om drygt tävlingsprogram! IFK hade ett bra fotbollslag och förlorade vid denna tid endast med udda- målet mot Norrlandsmästarna Söderhamns IF.

Olika sätt att få in pengar

För att få in pengar till verksamheten ordnade den nystartade föreningen då och då aftonunderhållning i läroverkets gymnastiksal. Med hjälp av frivilliga krafter bjöd man på sång, musik och teater (Romeo och Julia, brottsstycken ur H C Andersens sagor etc). Så småningom och genom lång- variga förhandlingar med rektor fick man tillstånd att efter aftonunderhållningen ordna allmän dans.

På Öhn arrangerade man varje år en stor sommarfest i stil med senare års Barnens Dag. Allt arbete gjordes av medlemmarna, även flyttning och iordningsställande av dansbanor, tält, tältställningar osv. Afton underhållningarna gav ett netto på ca 200-300 kronor medan sommarfesterna på Öhn gav ca 600 kronor. Man bör komma ihåg att detta var stora pengar på den tiden. Resebidrag för tävlingar betalades ut redan under de första åren. För en resa till Sundsvall fick man 20 kronor, till Luleå 15 kronor, till Uppsala 35 kronor osv.

Klubbkänsla skapades

Ett uppskattat inslag i föreningsarbetet var söndagsutflykterna på skidor och till fots till Skravelsjö, Grubbe, Tjälamark, Anumark, Ersmark, Nydala, Tomteboda, Täfteå, Brännland m fl byar. Matsäck, munspel och ibland dragspel fanns med. Efter mat och kaffe blev det dans (polka, schottis, masurka etc) innan hemfärden.

Dessa utflykter, arbetet med tävlingsarrangemang, fester och underhållning liksom samvaron under träning och tävling bidrog till att ett mycket gott kamratskap, god sammanhållning och en djup klubbkänsla växte fram inom föreningen redan under seklets första år!

Ivar Söderlind

[ Sida 1 ]