Nicklas Ålander (f.d Eriksson)
1983-04-10 – 2021-11-12
Det är med stor sorg som vi den 12/11 tog emot beskedet att Nicklas somnat in efter en tids sjukdom. Nicklas gick som barn i Pappa Mats fotspår och började med boxning i Katrineholm under tidigt 90-tal. När familjen senare flyttade upp till Umeå -97, fortsatte Nicklas boxas i IFK Umeå. Nicklas tävlade flitigt som diplomboxare och gjorde 50+ matcher. Han tog bland annat guld i Pirkka-turneringen -96 och två SM-silver. Nicklas gick -98 över till ungdom och tog det året silver på Ungdoms-SM. Utöver det blev det guld i bland annat ACBC, Falken cup, Mattias minne och Norrlandsmästerskapen. Eftersom Nicklas både tränade och tävlade i boxning valde också två av de yngre bröderna, Patrik och Joakim, att börja med sporten. Nicklas gick sin sista boxningsmatch -99 och gjorde senare ett kort comebackförsök -07. Både innan och efter -07 var han aktiv som tränare och har således varit en viktig person för många som tränat hos IFK Umeå under åren.
Under ett flertal år var Nicklas i träningslokalen de flesta av veckans kvällar som hängiven tränare. Det blev även många tävlingar och träningsläger iförd tränardressen genom åren. Nicklas var en väldigt omtyckt tränare av sina tränarkollegor och utövarna, utifrån hans förmåga att lära ut boxningskunskaper men framförallt sin personlighet. Ord som engagerad, positiv, rolig, härlig, social, tålmodig och lättsam dyker upp av de flesta som varit i hans närhet. Nicklas var mån om att alla skulle trivas och känna sig välkomna i verksamheten. Många minns framför allt ett stort leende när dom tänker på Nicklas.Nicklas var bland annat en av de första tränarna till vår senaste svenska mästare i seniorklass - Tove Lundberg. Genom sin fina och engagerade personlighet som tränare var Nicklas den viktiga person som la grunden för att Tove fortsatt med sporten under alla år.
2020 fick Nicklas påbörja sin tuffaste match - denna gång utanför ringen och mot en aggressiv form av cancer. Nicklas positivitet, kämparvilja och optimism gav honom tid men efter ett års kamp orkade inte kroppen mer.
Tack Nicklas för alla skratt, samtal, träningstimmar och allt som hörde till ditt engagemang inom boxning. Tack även för all vänskap och ditt stöd utanför boxningen. Vi är så glada och tacksamma för allt du gett oss och klubben.
Vi glömmer dig aldrig!