Vi använder Cookies för att ge dig en så bra upplevelse som möjligt.
Denmark Open 2018
Reseberättelse Denmark Open 2018

För andra året i rad var jag domare i Odense och Danisa Denmark Open presented by Victor (förra året var jag uttagen av BWF). Det var en bekant upplevelse att komma tillbaka till samma hotell, spelplats och i stort sett samma personer inblandade i tävlingens organisation. Tävlingen ingår i HSBC BWF World Tour och är en Super 750 tävling, d.v.s. den totala prissumman är 750 000 dollar. Vilket innebär att alla världens bästa spelare är på plats.

Nya referee fanns jämfört med förra året och de hade en filosofi att de domare, som inte hade så stor erfarenhet av TV banan och Challenge/IRS systemet, skulle få den erfarenheten. De hade också en neutralitet princip när det gällde uttagning av domare till matcher. Ingen domare skulle döma spelare från sitt eget land. Eftersom de flesta danska spelare, som var med i tävlingen oftast spelade på TV banan, kunde ingen dansk domare döma där. Vilket gjorde att vi domare från länder med nästan inga spelare i tävlingen fick den möjligheten.

Jag tillbringade både tisdagen och onsdagen på TV banan och efter 5 matcher/dag, där varje match tog ca 1 timme eller längre, var jag helt slut på onsdag kväll. IRS/Challenge mot linjedomare beslut gillas av spelarna, men är ett ”stressmoment” för oss domare som inte har använt det så ofta. Det gäller att inte skynda sig med att avge domslut (prata och trycka på scoren), utan att först avvakta spelarnas reaktion, om de tänker göra en challenge eller inte. Sedan gäller det att trycka på några knappar och använda rätt vokabulär. Det är lätt hänt att det blir lite fel. Jag blandade ihop spelarna i en challenge, men scoren blev ändå rätt. Enligt servedomaren skrattade den kinesiske coachen åt händelsen. Men efter några challenge började vokabulären sitta bättre?

Spelarna i turneringen är fantastiska och spelar på en otroligt hög nivå, som måste upplevas på plats för att förstå vad de gör på banan. Jag är mycket imponerat av utvecklingen i damdubbel, som har tagit stora steg och där Japan leder utvecklingen med fem av världens tio högst rankade DD par. Japan har också tagit över herrsingel, med en otrolig spelare som Kento Momota, som gör allting svårt enkelt. Men kanske mest imponerad blev jag över det Indonesiska HD paret Marcus Fernaldi Gideon/Kevin Sanjaya Sukamuljo, de spelar en extremt bra herrdubbel och är helt överlägsna när de når sina topphöjder.

Tävlingen hade också det nya experimentet med serven ”Fixed Hight” på 115cm. Här blev jag positivt överraskad att spelarna accepterar servefel mycket bättre än tidigare. Personligen gillar jag experimentet, med att skaftet inte längre behöver peka neråt i bollträffen(enklare för oss domare). Att sedan höjden är lika för långa och korta spelare tycker jag är mera rättvist än den gamla ”midjan”. De korta asiatiska spelarna kunde serva uppe i brösthöjd och de långa europeiska spelarna böjde ordentligt på knäna för att få ”rätt” höjd i serven. Att titta genom plexiglas med streck är kanske inte optimalt, men ett steg i rätt riktning tills annan teknik utvecklas?

Summering av tävlingen är en otrolig bra erfarenhet för mig. Jag fick exempelvis äran att på TV banan döma kvartsfinalen i mixed mellan ett danskt och indonesiskt par inför fullt hus i hallen ca 3000 åskådare. Det var nervöst, men gick riktigt bra. Blev även uttagen till att döma DD finalen mellan två japanska par där första set tog 32 min. Tur att matchen vanns i två set, de höll på i ca 55 min.

Jag rekommenderar verkligen alla som gillar badminton att besöka Denmark Open, antingen som domare eller åskådare, det är en fantastisk upplevelse.

/Jan Andersson
 
Våra Sponsorer badminton