Vad tycker du är det bästa med att vara engagerad inom idrotten?

Det bästa är nog allt jag får tillbaka från barnen och deras anhöriga.  Att de har roligt oavsett om de tävlar eller bara spelar för skojs skull. Glada miner! Kamratskap i grupperna! Att de får nya spelkompisar! Att de har kul på träningarna, som gör att de kommer tillbaka nästa säsong igen.

Varit lite idrotts galen hela mitt liv! Utbildad tränare/instruktör i basket, badminton, utförsåkning, volleyboll! Sedan via yrket (Idrottslärare) startade jag upp vollyboll och handboll i Arvidsjaur. Fortsatte yrket i Umeå och började som badmintontränare på Hagaskolan. Två av mina barn började spela då Badmintonstadion byggdes 1991 och tog sig så småningom till landslagsspel båda två. Som badmintondomare har jag dömt alla stora tävlingar i Europa och ett uppdrag i USA. Dömer nu enbart i Sverige, då man ju blir pensionär även inom det gebitet. Utbildar dessutom domare i Norra regionen, norr om Uppsala, vilket också är jätteroligt. Är dessutom badmintontränare för "småttingar" fortfarande och engagerar mig i lite praktiska delar i sektionen. Kanske var det mina barns spelande som ytterligare höjde engagemanget.

Vad skulle du vilja säga till någon som är nyfiken på att engagera sig inom idrotten? 

Hur roligt det är att engagera sig oavsett om det är som tränare, domare, hjälptränare, materialskötare, tävlingsansvarig eller annat! Det ger såååå mycket! Kanske förs det över lite på era barn också. (Sonen Albert startar nu som hjälptränare i Spårvägen Stockholm, en av de största och bästa ungdomsklubberna i Sverige.)