Jag är engagerad inom IFK Umeås friidrottssektion, och det bästa med det är att få se hur så många människor hittar något som passar just dem; bredden på grenar gör det möjligt.

 

Kanske bidrar det till att man får möta många olika personer med skilda bakgrunder, intressen och inkörsportar till friidrotten. Trots olikheterna tillhör vi samtidigt en gemenskap; vi är alla friidrottare.

 

Det skapar en slags likvärdighet, att trots varierande förutsättningar så har alla chans att nå liknande mål, men på olika sätt genom olika grenar. 

 

 Hur började ditt engagemang och vad gör du idag?

 

Jag började träna friidrott kring 2010 och har fortsatt sedan dess, numera med fokus på långdistanslöpning.

 

Efter 16 år av tålamod, träningsglädje och fin stöttning från klubben har det lett till bland annat några SM-medaljer och landslagsuppdrag.

 

Detta har kombinerats med att vara tränare till våra yngre aktiva ungdomar i klubben, först genom sommarfriidrottsskolan och sedan för en av våra friidrottsgrupper. 

 

 

Att våga!

Människorna inom IFK Umeå är så välkomnande och hjälpsamma.

 

Alla behövs och är viktiga, vare sig det handlar om att vara funktionär på tävlingar eller en snäll idrottskompis inom någon av våra sektioners träningsgrupper.